Det blir aldrig som man tänkt sig

Någon gång i högstadiet kring sisådär 1987 kallt fick vi kollektivt fundera över hur vi trodde att vårt liv skulle se ut år 2000. Det var ju nämligen fantastiskt långt bort. De flesta av oss mumlade något om familj, hus, bil och det där. Men som sagt, det var ju otroligt långt bort. Och det blir aldrig som man tänkt sig. År 2000 kom och gick utan familj, hus och bil och det där och istället ägnade vi många av våra singelkvällar åt att fundera över det stora livsmysteriet; hur träffar man någon?

Kanske dags att återkomma till gänget och göra miniundersökningen om hur vi träffade någon, för de flesta gjorde det förr eller senare. Några med hus, andra med Volvo och ytterligare några med varken eller men med partner. Några på nätet och andra på jobbet medan någon till och med fick åka till Italien för att hitta en svensk pärla.

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Men det kan bli fantastiskt bra ändå.