Bekymrade metrosexuella britter

Befinner mig i London där senkvällen tillbringades på hotellrummet med en gammal hederlig brittisk trekantsmacka (fast de är ärligt talat lite fräschare nuförtiden) tittandes på en brittisk dokumentär om den metrosexuelle mannen.

Britterna är nämligen bekymrade. Männen blir allt mer metrosexuella och fåfänga i sann Beckhamsk anda medan kvinnorna (ja, allt enligt dokumentären) har förvandlats till öldrickande huliganer. Gränserna mellan manligt och kvinnligt blir allt otydligare och det är en enorm press på männen att leva upp till kvinnornas höga krav. Jobbigt. Stackars.

Tänker inte ge mig in i den debatten idag utan konstaterar mer att den metrosexuella mannen uppenbarligen är här för att stanna. Och jag ser kanske inte några större problem med en man som bryr sig om hur han ser ut, har nära till sina känslor och är duktig på att kommunicera. Jag dristar mig till och med att tro att dejting och relationer blir lite lättare när man pratar med varann. Men vad vet jag.