Ser min rumpa stor ut i den här?

Det är lätt att generalisera och säga att ärlighet är basen för alla goda relationer. Men ärligt talat, vill vi verkligen ha ärliga svar på alla våra frågor? Är det inte ibland skönt med en vit liten obetydlig lögn som gör att vi mår lite bättre?

Ja och nej, antar jag. Personligen så vill jag inte bli ljugen för men viss ärlighet klarar man sig faktiskt utan. Det handlar kanske om att låta bli att säga grejer som ändå inte tillför någonting. Om jag har en riktigt risig hårdag så är jag säkert medveten om det utan att den frispråkiga väninnan behöver peka, skratta och likna min frisyr vid ett skatbo. Om jag däremot frågar hur jag ser ut i håret så vill jag ha ett ärligt svar. Med risk för världskrig, visst, men ändå.

Det där med rumpan tål dock att tänkas på.