Vardagskärlek

Funderade över lördagskaffet på det här med vardagskärlek. Hur glad man blir när busschauffören bjuder på ett leende eller ett skämt, när lunchhaket utan knot och med en uppriktigt menad ursäkt byter ut den misslyckade mackan, när man får en oväntad komplimang eller när någon hjälper en oombedd.

Temat för helgen får bli vardagskärlek. Mer trevlighet, mer omtänksamhet, fler samtal man inte trodde sig hinna i veckan, mer överseende med bankomatköer och fler sms till några som inte väntade sig det.

På mitt jobb får man kärlekspoäng för vardagskärlek. Den som samlar flest kärlekspoäng varje månad får något kärleksfullt. Den som leder just nu gör det för att han skickade vykort till nära och kära, något man gör alldeles för sällan. Enda abret är att det är jag som delar ut kärlekspoängen så det kan hända att jag får mothugg på måndag om jag har samlat på mig för många under helgen. Men det kan det vara värt. Det är ju liksom inte poängen som är poängen.