Anteckningar om kärlek i allmänhet och på nätet i synnerhet.
onsdag, januari 31, 2007
Den mest romantiska snabbmaten
Vem sade att snabbmat inte var romantiskt? Sveriges singlar har i alla fall rankat dem i en undersökning vi gjorde på Match.com:
1. Sushi (håller med, lätt och gott och lagom pilligt och lite finess över det hela). 2. Kinamat (jovisst, bara inte fyra små rätter). 3. Pizza (en pizza är ju alltid en pizza och med tända ljus tycker jag den kan utmana sushin). 4. Kebab (här måste jag säga stopp, kebab är inte med på min topplista över romantisk snabbmat). 5. Soppa (slår kebaben i min värld).
Men tunnbrödrullen kom ohjälpligt efter. Och allra sist kom hamburgaren. Tänk på det nästa gång du bjuder en dejt på snabbmat.
En sak som är säker när man letar efter sitt livs kärlek är att han eller hon inte kommer att ringa på dörren när man ligger hemma i soffan. Oddsen är dessutom hyfsat låga att man råkar börjar prata på bussen eller att den där felringningen är ens livs kärlek. Romantiskt? Javisst. Sannolikt? Inte alls.
Om du är singel och vill träffa någon så ta tag i ditt kärleksliv. Börja nätdejta. Fortsätt gå ut med dina vänner, men PRATA med folk när du är ute. Tro det eller ej, men om du sitter i ett hörn med vännerna och inte pratar med någon annan så kan du lika gärna stanna hemma ur ett träffa-någon-perspektiv.
Och romantiken behöver inte vara död bara för att man själv är aktiv. Jag lovar att hur ni än träffas så kommer det att vara romantiskt när det är rätt. För det är ju det som är själva romantiken. Inte Hollywood-klyschan om slumpen, ödet och tokiga möten.
Vi använder oss av upp till 52 olika (för att vara exakt) flirtsignaler. Fysiska sådana. Den allra vanligaste är att fibbla med håret. Titta djupt i ögonen kommer inte helt otippat rätt högt upp på listan också.
Men i dagens upplysta samhälle så behöver vi inte begränsa oss till fysiska flirtar. Vi använder alltmer e-post och sms för att underblåsa ett intresse. Eller undergräva det i värsta fall.
Skicka ett flirtigt sms eller e-postmeddelande idag. Vem vet, det kan resultera i en dejt i helgen. För att fibbla med håret på bussen känns som en betydligt osäkrare metod.
När jag var singel hade jag en hangup på romantiska möten. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle springa in i doktor McDreamy av en slump. Och att vi sedan skulle leva lyckliga i alla våra dagar.
Jag hade dessutom just en (pinsam) läkarperiod. Kirurgen som opererade bort min visdomstand frågade rart om det var någon som tog hand om mig när jag kom hem. Och jag log mitt mest strålande leende och bekräftade mitt singelskap genom att neka. Enda abret var att jag provlog samma leende tre minuter senare på toaletten - med bedövningshängande mun och blodstänk i hela fejan var jag så långt ifrån en rosenskimrande patient som man kan komma. Trots detta så trodde jag nästan att han skulle ringa. Haha. Det gjorde han inte och det berodde nog inte bara på läkaretik.
En annan stilig en var plastikkirurgen som tittade till mina brännskador efter jag hade vält en kanna kokande kaffesump över händerna. Det hade varit en fin historia att berätta i efterhand. Hur våra ögon möttes över mina såriga händer. Hur han föll pladask för den roliga och tappra patienten. Haha. Det blidde inte så.
Sensmoral: Hollywood moments är sällan något annat än just Hollywood moments. De händer i LALA-land, men ytterst sparsamt i verkligheten. Kärleken kan däremot finnas när man letar efter den. Som min man. Min alldeles egen doktor McDreamy. Utan rock och läkarexamen men med betydligt större uppsidor än så.
(Om någon mot alla odds inte har läst hela bloggen från dag ett så träffades vi varken på ICA eller när vi rastade våra obefintliga hundar utan på nätet.)
Kill them with kindness säger jänkarna. Slå tillbaka med kärlek säger jag. Det är ett underskattat vapen i kampen mot sura, trötta och elaka människor.
När jag var tonåring och var och handlade i en affär så stod tanten i kön bakom mig och först bara tittade surt på mig. Sedan började hon lite subtilt att studsa sin kundvagn mot mina hälsenor. Alltmedan hon fortfarande tittade surt. Jag blev minst sagt arg. Men jag vände mig mot henne, log mitt allra mest strålande leende och sade: "Det verkar som om du har mer bråttom än jag. Du får mer än gärna gå före mig i kön om det kan underlätta."
Som hon rodnade. Och som hon stammade. Och tackade. Och skrapade med foten. Det var otroligt mycket roligare än att inleda en verbal fajt med en surkärring. Dessutom hade jag faktiskt inte särskilt bråttom. Även om jag misstänker att hon inte hade det heller.
Som sagt, slå tillbaka med kärlek. Otroligt mycket roligare.
Brittiska forskare har definierat vilka faktorer som spelar in för vår känsla av lycka. Äktenskap och grannsämja till exempel. Grannsämja? Klart det underlättar att stå på god fot med sina grannar, men om det gör mig lyckligare? Tveksamt.
Dåligt väder och att få sparken gör oss däremot olyckliga. Otippat. Men dåligt väder känns lite som ett i-landsproblem, klimatteorier eller inte.
Att kärlek gör oss lyckliga tvekar jag dock inte en sekund på. Mer kärlek åt folket.
