Anteckningar om kärlek i allmänhet och på nätet i synnerhet.
onsdag, augusti 30, 2006
Det är en mänsklig rättighet att sova sked
Även om det fortfarande känns nästan som högsommar så har det smugit sig in en klarhet i luften som skvallrar om kommande höstdagar. Jag älskar hösten. Man får klä på sig, mysa in sig, socialisera inomhus utan insekter, äta varm mat utan att det står en upp i halsen, gå långa promenader utan att få svettattacker och bara vara sådär skönt höstig.
Hösten är också den årstid man längtar mest efter en partner enligt alla våra undersökningar. På sommaren är dejtande trevligt, roligt och kravlöst. Träffar man rätt så gör man. På hösten får dejtandet en annan dignitet. Det är viktigare att träffa någon för en långsiktig relation. Och även om vi alla trivs alldeles utmärkt i soffan med en kopp te på egen hand så går det inte att komma ifrån att det ibland vore betydligt mysigare att dela den med någon.
Det är nämligen en mänsklig rättighet att sova sked. Alla årstider.
Jag gillar kärlek vid tredje ögonkastet. Vid första ögonkastet kommer den flyktiga attraktionen och passionen. Det kan vara toppen. Men är inte alltid hållbart. Vid andra ögonkastet lär man känna, fysiskt och psykiskt, pratar sig genom varandras liv och ser om man är på samma bana. Vid tredje ögonkastet kommer den där genuint varma känslan man får för en person som man känner, uppskattar, saknar när han är borta, attraheras av och vill berätta allt för. Kärlek. Och den blir faktiskt bara starkare med tiden.
Och jo, det är faktiskt minst lika romantiskt med sådan kärlek som det är med galen förälskelse. Finns det något mer romantiskt än ett gammalt par som fortfarande, efter 60 år tillsammans, uppenbarligen älskar varandra? Och även om de retar sig på varandras bilkörning och musiksmak så finns den där i botten. Kärleken. Det är häftigt.
Befinner mig i London där senkvällen tillbringades på hotellrummet med en gammal hederlig brittisk trekantsmacka (fast de är ärligt talat lite fräschare nuförtiden) tittandes på en brittisk dokumentär om den metrosexuelle mannen.
Britterna är nämligen bekymrade. Männen blir allt mer metrosexuella och fåfänga i sann Beckhamsk anda medan kvinnorna (ja, allt enligt dokumentären) har förvandlats till öldrickande huliganer. Gränserna mellan manligt och kvinnligt blir allt otydligare och det är en enorm press på männen att leva upp till kvinnornas höga krav. Jobbigt. Stackars.
Tänker inte ge mig in i den debatten idag utan konstaterar mer att den metrosexuella mannen uppenbarligen är här för att stanna. Och jag ser kanske inte några större problem med en man som bryr sig om hur han ser ut, har nära till sina känslor och är duktig på att kommunicera. Jag dristar mig till och med att tro att dejting och relationer blir lite lättare när man pratar med varann. Men vad vet jag.
Nätdejting är stort i Sverige. Nätdejting definierade dessutom dejting överlag i Sverige. Men hur är det egentligen med de svenska dejtingkoderna? I USA finns det hundra och åter hundra koder som gäller när man dejtar. Mannen betalar (hur dinosaurieaktigt det än känns), man hämtar vid dörren, max hånglar på första dejten, ringer tillbaka med måtta och följer överlag en massa oskrivna regler. Eller skrivna med för den delen, jänkarbibeln The Rules statuerar ju en ohemul mängd regler för kvinnor om hur man på bästa sätt spelar dejtingspelet. Bäst sätt för vem, kan man i och för sig undra.
Men i Sverige då? Vad har vi för koder? 1. Vi träffas på stan 2. Vi splittar notan hyfsat ofta (jag brukar rekommendera att man splittar om man inte vill ses igen men att den ena parten givetvis oavsett kön kan betala om man tänker sig en andra dejt så får man helt enkelt bjuda tillbaka). 3. Vi är dåliga på avslut.
Avslut är jänkarna däremot bra på. Det borde vi lära oss av. Att alltid avsluta dejten med att kommunicera till den andra parten vad man vill att nästa steg ska vara. Antingen "vi kan väl ses igen" eller "tack men nej tack". Det är bra för sinnesron och slösar ingens tid. Vi svenskar smsar nog snarare på väg hem och meddelar domen. Tur att min man smsade att han hade haft trevligt.
Har du några koder? Vad gör man och gör inte på en dejt? Utom det självklara, att inte peta sig i näsan och prata ex. Mejla mig.
Första dagen på kärleksjobbet efter en underbar kärlekssemester. Började måndagen med att försöka vara lite kärleksfull och hjälpa killen som i ösregnet på Odengatan undrade om det låg en mack och en cykelväg i närheten. Han hade tappat bort sin bil. Jobbigt. Men han hade nog haft en rolig kväll.
Jag önskar att jag kunde ha hjälpt honom lite mer men ledtråden"ja, vi parkerade på en mack och så gick vi på en cykelväg uppför en höjd där det låg ett hus" gjorde mig inte så mycket klokare. Tur att det inte finns så många mackar i Stockholms innerstad. Jag hoppas verkligen att han hittade sin bil.
Semester är kärlekstid. Man har tid och man har kärlek. Kärlekstid. Bäst är det när man börjar bli lite dagvill och glömmer bort om det är onsdag eller torsdag och vilken dag det egentligen var man hade något inbokat. Tom kalender, mycket kärlek och bara vara.
Och så den där härliga känslan av att faktiskt få längta lite till inbokat och civilisation. Från shorts, linne och jumpadojor till något mer representativt. Från att hasa omkring på landet med en slö gräsklippare till att blogga lite. Från att vakna i båten en varm augustimorgon, morgonbada och koka kaffe på spritköket till att få duscha varmt och ha obegränsat med färskvatten och toaletter.
Allt har liksom sin tjusning och det är omväxlingen som är trixet. Man behöver göra något annat ibland för att få längta till det man brukar göra. Man måste få lata sig maximalt för att uppskatta vardagstempot. Kärlek däremot, det ska man ha hela tiden.
