Anteckningar om kärlek i allmänhet och på nätet i synnerhet.
tisdag, maj 30, 2006
Man vet aldrig när man ses nästa gång
Det där med karma har jag alltid trott på. Man ska vara snäll och kärleksfull mot alla utom möjligtvis de som är dumma.
Men man måste däremot fundera över om det är personen som är dum eller om det är personens förutsättningar som är dumma. Till exempel tjejen eller killen på kundtjänst. Eller i incheckningsdisken. Är det han/hon som är illvillig eller omges de av rutiner, processer och regler som gör att de framstår som illvilliga? Kort sagt, skjut inte budbäraren. Ring chefen istället.
Makt flyttas. Man vet aldrig i vilken situation man ses nästa gång.
Man borde anamma lite av idrottens ganska charmiga jäklar-nu-kör-vi-gubbar-mentalitet i dejtingsammanhang. Peppning, analys och en time-out när det kör ihop sig.
Eller som Magnus Hedman sade till sina kändisar som ska spela mot landslagsgubbarna från -94: "Hörni gubbar, vi har väl inte gett upp?".
När man har dejtat någon några gånger händer det att man gradvis ändrar lite beteende. Man köper hem mjölk till kaffet, man lägger några mer minuter per dag på sitt utseende, anpassar sin dygnsrytm en aning och gör flexibla planer utifall att. Och kanske för första gången i sitt liv fluffar till kuddarna i soffan. Byter lakan lite oftare. Men var går gränsen? När börjar man kompromissa med sig själv istället för med några enkla (o)vanor? Tja, vem vet. Men en tumregel kan vara att skärpa sig när vännerna reagerar.
Sedan vet ni väl att alla har två smekmånader när man får vara helt upp i det blå, världsfrånvänd och allmänt irriterande. Utan att vännerna får protestera. Men sedan får man skärpa sig.
Håll ut. Snart kommer sommaren. Förstå vad det öppnar upp när det gäller dejtagendan. Man kan picknicka, gå långa promenader, fika ute, fara ut i skärgården på vilken som helst av kusterna, spela spel i en park eller bara gå på den gamla hederliga uteserveringsdejten. Det blir ju så mycket enklare.
Det som inte blir enklare är att bjuda ut någon på en dejt. Fortfarande jobbigt, stressigt, lite pinsamt och med en klar nervositetsfaktor. Gör det med lite humor, i förbifarten, ha inställningen att det faktiskt inte är hela världen om personen inte nappar och bjud på dig själv. Det är otroligt svårt att säga nej då. Men för allt i världen, fråga. Annars blir det så få dejter.
I USA är profilfixeri big business. Man kan hyra en copywriter som skriver ens profiltext och ett helt gör-om-mig-team som säkerställer den perfekta bilden. Med lite retusch som avslutande manöver om så krävs. Jag hajar inte riktigt den grejen. Om man låter någon annan göra hela jobbet så blir det ju ingenting av en själv kvar. Och det är ju sig själv man ska presentera. Även om man förstås ska presentera sitt bästa jag så verkar det korkat att måla upp en drömbild. Vem kan leva upp till den en bakfull söndagmorgon?
Nej, tacka vet jag svenska profiler. I the land of Middle Milk tar vi inte i så vi kräks utan vi är lite sådär lagom svenskt blygsamma och överraskar positivt istället. Betydligt mer begåvat.
Någon gång i högstadiet kring sisådär 1987 kallt fick vi kollektivt fundera över hur vi trodde att vårt liv skulle se ut år 2000. Det var ju nämligen fantastiskt långt bort. De flesta av oss mumlade något om familj, hus, bil och det där. Men som sagt, det var ju otroligt långt bort. Och det blir aldrig som man tänkt sig. År 2000 kom och gick utan familj, hus och bil och det där och istället ägnade vi många av våra singelkvällar åt att fundera över det stora livsmysteriet; hur träffar man någon?
Kanske dags att återkomma till gänget och göra miniundersökningen om hur vi träffade någon, för de flesta gjorde det förr eller senare. Några med hus, andra med Volvo och ytterligare några med varken eller men med partner. Några på nätet och andra på jobbet medan någon till och med fick åka till Italien för att hitta en svensk pärla.
Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Men det kan bli fantastiskt bra ändå.
Det är med dejter lite som med anställningsintervjuer, mingelpartyn och andra sammanhang där man träffar människor som aldrig har sett en förut. Man har väl, ge och ta några sekunder, en minut på sig att göra ett första intryck. Ja, kanske kortare. Innan folk har fällt sitt första omdöme tyst för sig själva. Det börjar med kläder, utseende och kroppsspråk och det fortsätter med vad som kommer ur käften. Så fokusera. Du har en minut på dig.
När jag kom till kontoret imorse och smuttade på min första kopp kaffe så låg det ett mejl i min inbox från en tjej som ska gifta sig i augusti. Hon och hennes blivande man träffades på Match.com och hela hennes mejl bara andades kärlek och lycka.
Om det fanns en universalformel till att hitta den rätte/rätta skulle någon vara väldigt rik eller bara väldigt populär beroende på förmåga att kapitalisera.
Däremot finns det såklart en massa saker man kan tänka på så det går lite lättare. En av dem är att skilja på de egenskaper som gör en temporärt knäsvag och de egenskaper som man ska spendera ett liv med. De kan vara samma men lika ofta är de inte det. Och om man väljer med knäna riskerar man att få problem med det långsiktiga.
Testa trestegsraketen: 1. Ägna lite tid åt att fundera på vad du verkligen vill ha, vad du faktiskt kan leva utan och vad du inte kan tänka dig att kompromissa med. 2. It's all about location. Tänk igenom var den personen kan tänkas finnas och leta där, vare sig det är på nätet, på biblioteteket eller på din sysslings arbetsplats. 3. Snärj honom/henne genom att vara dig själv med dig själv när du är som bäst. Och när du mår bra.
Jag sade ju det. Det finns inga universalformler. Men med lite struktur kanske det går lättare.
Jag såg Supernördarna på femman igår. Vilka underbara killar. De fick lära sig dansa och hade fest med en massa sköna tjejer och pratade mycket känslor och relationer och var bara superfina supernördar.
Ur ett dejtingperspektiv gjorde de följande alldeles strålande bra: 1. Var sig själva 2. Gav järnet 3. Klädde sig snyggt (även om ett par fick bakläxa på tubsockorna, men det var ju snabbt åtgärdat).
Det som de skulle kunna öva på lite mer var: 1. Ställ lite fler frågor till tjejen 2. När det är dags för att bli lite kärvänligare, var inte alltför rakt på sak (fråga inte "vill du sova i min säng" utan nämn mer i förbifarten att det finns plats på soffan om sista bussen har gått). 3. Aktivera sig gemensamt med tjejen och inte med grabbarna.
Men annars var de som sagt alldeles ljuvliga så att man blir alldeles glad.
Det spritter i hela kroppen när solen skiner och man kan ana att det faktiskt kommer att på ett eller annat sätt bli sommar i år igen. Ovanligt mycket hånglande par i krokarna också, de är lite som krokusar. Eller nåt.
