Anteckningar om kärlek i allmänhet och på nätet i synnerhet.
måndag, oktober 31, 2005
Skåda ljuset
Fantastisk grej det här med vintertid. Plötsligt vann man inte bara en ovärderlig timmas sovtid, utan nu är det också åtminstone för en period möjligt att gå till jobbet i så gott som dagsljus utan att behöva pannlampa och kompass.
Rolig var DN's svårt pedagogiska illustration på hur man ska komma ihåg åt vilket håll man ska ställa klockan. På vintern ställer man TILLBAKA grillen. På sommaren ställer man FRAM grillen. Och så var det en teckning på en liten grill och ett litet hus. Fram och tillbaka med grillen i det lilla huset.
Om man inte har något hus då? Och ingen grill heller för den delen utan jobbar med engångsgrillar? Jag har det. Vi plockar FRAM båten ur presenningen på sommaren. Vi stoppar TILLBAKA båten in i presenningen på vintern. Jag har skådat ljuset.
Platsen i syskonskaran avgör även vilken partner man väljer för att man känner igen sig. Storasyster väljer lillebror så hon kan fortsätta styra och ställa, lillasyster väljer storebror så någon kan ta tag i saker och ting.
Inte helt otippat är jag en storasyster som, just det, valde en lillebror. En väldigt självständig sådan, men ändå.
Ibland får man, frivilligt eller ofrivilligt, perspektiv på saker och ting. På vad som är viktigt och oviktigt. Jag återkommer liksom till det hela tiden - viktigt är kärleken, närheten, hälsan, familjen och vännerna. Just det.
Underbart att tänka igenom vad man ska ha på sig om man går med en dejt på en halloweenfest. Happen Mag gör det åt oss och rekommenderar:
1. Gladiatorpar - billigt och bra med togavarianten på ett par gamla uttjänta lakan och en ypperlig möjlighet att flexa sina nypumpade triceps. 2. Batman och Catwoman - rrrrrrrrr. 3. En kedja med sådan där kula där man liksom sitter ihop. Lite som bröderna Dalton.
Medlemmarna på Match.com gillar att gå på dejter som innefattar ett visst mått av aktivitet, som segling, ridning eller kanske en promenad. Med medier som svämmar över av BMI-hysteri, yoga-stress, GI-attack och sockerchock är det kanske inte så konstigt. Har man dessutom konstant ont om tid som vi tenderar att ha lite till mans så är det förstås förnämligt att förena nytta med nöje och bränna lite kalorier medan man utforskar om det är ens livs kärlek som flåsar en i hasorna där på skogsstigen (om det inte är det så är det ju bara att öka takten).
Jag var ute och flåsade med mitt livs kärlek runt Brunnsviken i söndags och vi debatterade just det där med att ha olika syn på aktivitet och rörelse i en relation. Hur trist det hade varit om den ena hade velat ligga hemma i soffan med en bok medan den andra tillbringade ett par, tre timmar med att klafsa Brunnsviken runt. Nu hann vi ju prata om en massa viktiga saker medan vi fick frisk luft och en god dos motion i sann dejteffektiv anda. Man borde dejta sin man lite oftare helt enkelt.
För ett antal år sedan så var jag bjuden på Halloweenfest. Eftersom jag är en fåfäng typ så bestämde vi oss för att inte vara monster, häxor eller vampyrer utan Charlies änglar. Jättefina var vi. Efter ett antal muggar med Bloody Mary's så hittade jag ett monster som jag gillade. Han fick titta på min pistol och jag funderade över hur han egentligen såg ut där under allt smink. Men han var supertrevlig. Och han frågade efter mitt telefonnummer så när jag hade slutat dryga mig och säga "noll sju noll ett två tre fyr fem sex sju" så fick han det riktiga.
Ganska många timmar senare vaknade jag hemma i min etta av att mobilen ringde. Pistolen låg på kudden och det var rätt mycket jordnötter i sängen. Fråga inte. Det var i alla fall monstret från gårdagen. Han föreslog en promenaddejt om några timmar och jag undrade i mitt stilla sinne om han var utsänd från Fjällräven för att frilufsfrälsa bakfulla innerstadssinglar. Jag sade ja i alla fall och ångrade mig kanske fem minuter senare men då var det ju försent.
Och nu kom kruxet. Hur känner man igen ett monster på Odenplan? Alltså som inte är ett monster längre? Jag spanade mig blå, men det löste sig eftersom han kände igen en tredjedel av Charlies änglar. Men han såg inte alls ut som jag kom ihåg. Inga vårtor, inget blod i mungipan, inget svart smink och ingen spikklubba. Söt för all del, men inget monster längre. Vi gick på promenad och drack te och käkade medhavda mackor och allt kunde ha varit toppen om det inte vore för att han inte var ett monster längre. Vi hade inte så mycket att prata om när jag hade lämnat pistolen hemma och hans ansikte var babyslätt.
Sensmoral: Yta är inte allt. Det måste finnas något bakom monstersminket.
Tänk att man masar sig iväg till gymmet och slänger omkring med en skivstång i en timme och svettas helt frivilligt floder och darrar i musklerna. Man lyssnar dessutom uppmärksamt på en människa som skriker att 20 armhävningar till klarar man och man lyder henne. Inte helt friskt.
Men så händer det något. Instruktören tänder några levande ljus, sätter på avslappnande musik till stretchen och så bara i fem minuter där så känns allt så SKÖNT. Matt, svettig, trött, men SKÖN.
Ibland är det skönt att någon säger åt en vad man ska göra. Ibland behöver man någon som kommer med käcka tillrop, sparkar på en och hjälper en att flytta på sina gränser lite. Det kan vara en gyminstruktör, en partner eller en god vän. Men det är kärleksfullt oavsett. Sparka lite på någon du tycker om idag. Det kommer han eller hon att uppskatta.
På dagis kunde minsann alla vara Lucia, men så fort man kom upp i högstadiet så var det helt kört och plötsligt kunde bara EN vara Lucia för då var det på riktigt. Jag revolterade och var tomte, tomtarna var åtminstone färre än tärnorna. Jo, jag erkänner, det är lite av ett trauma.
Till saken. Inte nog med att man kan dejta och träffa sitt livs kärlek på nätet, alla kan vara Lucia på också. Alla kan publicera. Om man har tillgång till en dator, hemma eller på bibliotek, så kan alla lägga upp en profil, skriva en blog, komma åt mängder av information och vara en stjärna i en liten eller större community. Och ja, jag vet att det inte direkt är något nytt, men det är värt att tänka en gång till på. Alla kan vara Lucia. Med vilket språk som helst och vilket uttryck som helst.
I USA har man förstås slagit mynt av att vissa lägger ner mer tid och pengar än andra på att vara Lucia. Det finns särskilda konsulter som spökskriver profiltexter åt singlar som tycker att deras stavning och fantasi lämnar en del i övrigt att önska eller som bara känner sig obekväma med att sälja sig själva i en text. Himla praktiskt. Jag själv tror att det räcker med att man är hyfsat ärlig och kanske ber en kompis komma med lite friska ögon och glada tillrop. Det lönar sig sällan att framstå som en bättre Lucia än man egentligen är.
Åh, det ska vara sådan balans hela tiden. Balans mellan privatliv, arbete, måsten, nöjen, vänner, familj, fritid och ofritid. Och hela tiden strävar man efter en slags balans, att fördela tiden på rätt sätt och att prioritera bra och duktigt så att ingen blir ledsen. Samtidigt som man själv ska vara avslappnad och alltid sjukt trevlig att umgås med. Så att själva balansen blir en balansakt i sig.
Med det finns balanserad ofritid också. Som när man tar en promenad innan jobbet i frostnupet höstlandskap och funderar en hel del på jobbet men samtidigt får frisk luft och har radio i hörlurarna och skrattar fånigt för sig själv. När man har ett osedvanligt trevligt möte med begåvade människor. Eller när man sitter i ett väntrum och först tycker att man slösar en hel timme på att bara vänta men sedan inser att man faktiskt har ett trevligt om än infantilt samtal med sin bättre hälft och att man har färre distraktioner än vanligt. Kvalitativt samtal i vaccinationsväntrummet helt enkelt.
Och så balanserad fritid. När man inte MÅSTE göra grejer, ringa alla, dricka drinkar, genomföra projekt och uppleva hela tiden. Utan lika gärna kan sjunka ner i soffan med en bok. Och säga ingenting på en timme eller två.
Kärleken, hälsan, vännerna och familjen. Det är det som är viktigt. Både på fritiden och ofritiden. Tänk på det.
För fem år sedan kollade man med sina vänner om killen man tänkte dejta hade alla getter i hagen. Nu ingår det i hela forskningskonceptet kring en presumtiv dejt att googla personen i fråga. Samtidigt som man inte gärna vill säga att man har gjort det. Det är ju liksom lite snokigt och det ingår verkligen inte i spela-cool-konceptet att erkänna att man har googlat på namn+födelsestad, namn+arbetsplats, namn+husdjursnamn och så vidare. Samtidigt kan det leda till vissa utmaningar under dejten när man måste bita sig i tungan för att inte säga "jag vet" mest hela tiden.
Snart börjar vi väl utvärdera dejterna utifrån antal träffar på Google också. Och man presenterar sig med "Hej, jag heter Helena, senaste status 140 träffar på Google". Träffar som i sökresultat alltså. Mätbarhet när den börjar bli lite spooky.
Överraskningar är romantiska. Och då menar jag inte överraskningen att gömma sig bakom toalettdörren och hoppa fram och säga BU när den man älskar kommer ut från toaletten. Förlåt. Men det är så roligt.
Nej, jag menar sådana där små eller stora romantiska överraskningar som har någon form av tanke bakom sig. När någon har tänkt till riktigt ordentligt och köpt ens favorittidning, favoritgodis, favoritnagellack och gjort en må-bra-påse som tröst när man har haft en riktigt kass dag. Eller överraskar med blommor, egenhändigt komponerad dikt och en överraskningsresa till Paris (det har jag varit med om - sjukt romantiskt) . Eller bara packat en väska med varm choklad och clementiner och drar med en på lördagspromenad. Det handlar ju faktiskt inte om pengar utan om att lägga ner lite tanke och möda för att visa att man bryr sig.
Man kan även sticka en halsduk. Det är superkul. Eller bara ett ålderstecken. Men tänk vad romantiskt att få en hemstickad halsduk!
Det är klart att det finns motsvarande kvinnliga typer av de manliga nedan på det excellenta Happen Mag. De man måste dejta innan man kan bestämma sig för vilken typ eller kombination av typer man kan tänkas passa med för livet sådär. Jag har lite begränsad erfarenhet på området, men mejla mig gärna och berätta om du är kille och har dejtat typerna nedan. Jag vill veta vilken som är bäst. Eller vilken kombo som är bäst.
1. Den äldre kvinnan 2. Pojkflickan 3. Den andliga tjejen 4. Den smarta bruden 5. Förförerskan
Man vill ju gärna se sig själv som en utsökt kombo av den smarta bruden och förförerskan. Eller hur. Numera landar man nog närmre den äldre kvinnan, haha. Tur att man inte dejtar.
Happen Mag listade några typer av män alla kvinnor borde dejta för att vara fullärda i dejtingvärlden och kunna välja Den Rätte.
1. Den äldre mannen 2. Den svältande konstnären 3. Den metrosexuella killen 4. The Bad Boy 5. Den snälla killen
Efter en stilla promenad i minnets arkiv kom jag fram till att jag har dejtat dem alla. Jag tror också att den metrosexuella killen var den jag gillade bäst och the bad boy den jag gillade minst. Den svältande konstnären är såhär i backspegeln bara rent outhärdlig och den snälla killen kommer man alltid att gilla. Och så gifter man sig med en salig blandning. Hmmm. Kanske ligger något i det där trots allt.
Möhippa i helgen, underbara tjejer med den bästa och vackraste bruden och en fantastisk dag av glamour. Bruden kommer dessutom att kunna inleda en parallell karriär som popstjärna, snyggare och svängigare studioprodukt får man leta efter. Kärlek till henne.
Apropå landslagsmatchen igår - de är ju för söta. Fotboll är verkligen en kärleksfull sport för det mesta, de kramas och myser i sitt anletes svett. Med betoning på svett. Sedan gillar jag när även killar som spelar i olika lag hjälper varandra upp och klappar varandra i ryggen lite sådär: "Sorry att jag fällde dig fast du vet ju att det ingår men det var inte riktigt meningen och innerst inne tycker jag verkligen om dig". Som en tyst kärleksförklaring. Och den andra tar nådigt emot den första bovens ursäkt genom att nicka lite förstulet. Det är nästan så man får tårar i ögonen.
Kom på mig själv med att gnälla över att det blir mörkt redan klockan sex. Men hej, det är ju som upplagt för romantik. Tända lite candles, fixa lite cozy helt enkelt. Dagarna blir kortare men då blir ju faktiskt kvällarna längre och då kan man passa på att se till att ha det lite mysigt. Med sig själv eller med någon annan. Får helt enkelt köpa en bunt ljus på väg hem från jobbet.
Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor, sägs det. Det är inte riktigt sant. Det är faktiskt helt osant. Däremot tror jag att alla (vackra som ovackra) flickor går igenom en period i livet då elak=spännande. Och spännande=passion. Och passion kan lätt förväxlas med kärlek. Passion går däremot över väldigt mycket fortare än kärlek.
Men alla snälla killar, hav förtröstan. De elaka männen må komma och gå men det är de snälla som består. Det är de snälla som man gifter sig med och det är de snälla som blir pappor. Snäll är inget skällsord, snäll är BRA! Och framför allt är snäll inte likamed mesig. Man kan vara snäll och rak, snäll och ärlig, snäll och cool och snäll och busig.
Idag, den 11 oktober, får helt enkelt bli Alla snälla pojkars dag. Om du känner en snäll pojke, är ihop med en, dejtar en, har en snäll pojke till bror eller bästa vän, fira honom idag.
Det saknas några bra ord på svenska just när det gäller kärlek. Deal-breaker låter bra mycket roligare än avtalsbrytare. För att inte tala om dejt. Träff låter alldeles för slumpmässigt. Möte-i-syfte-att-se-om-man-passar-ihop lite väl långt.
Matchmaker. Äktenskapsförmedlare? Skulle inte tro det. Kärleksmäklare? Kanske.
Pick-up-lines. Uppraggningskommentarer? Inte alls lika gulligt. Plocka upp låter mycket rarare än ragga.
Bara tänkte lite på det. Om någon har bra förslag, mejla mig.
Idag har vi kommit fram till del ett i vår översikt över historiska deal-breakers. Vad man anser vara en deal-breaker när det gäller relationer är förstås lika individuellt som fingeravtryck men några klassiker kan man allt skönja:
1. Vita tubsockor. Om man inte är på sportdejt och ska spela tennis är vita tubsockor sällan rätt. Om inte båda mot förmodan skulle ha vita tubsockor eller man har åkt tidsmaskin till -82. 2. Prata i mobiltelefon under dejten. Om man inte klarar av att fokusera på sin dejt en ynka timme finns det en överhängande risk att icke-fokus blir ett genomgående problem i relationen. 3. Monologer om sitt ex. Behöver knappast kommenteras.
Och just då slår det mig att min man på vår första dejt pratade i mobiltelefon en liten sväng. Sensmoral: Generaliseringar fungerar sällan. Så på med tubsockorna och ut och dejta.
Det är ständigt återkommande omröstningar om värsta sättet att bli dumpad på. Via SMS, en banderoll på motorvägen, isande tystnad eller på telefon. För att inte tala om dumpningsklyschorna. Topp tre:
1. Det är inte du, det är jag. 2. Det där lilla extra saknas. 3. Jag behöver vara med bara mig själv.
Där den som använder klyscha nummer tre ofta återfinns på ett fik ett par dygn senare hand i hand med en ny förmåga.
Jag har blivit dumpad ordentligt en gång fast det var å andra sidan en kort fling på ett par månader och återhämtningsperioden var relativt snabb. Det var lite osnyggt gjort, modell radiotystnad, men ingen skandal. Jag har däremot själv dumpat på ett otroligt dåligt sätt en gång. Jag fick liksom aldrig ur mig det så det slutade med att han var tvungen att FRÅGA mig om jag ville göra slut. Och jag sade ja. Dåligt. Skäms. Förlåt!
Egentligen är väl alla sätt att dumpa mer eller mindre dåliga, åtminstone för den som blir dumpad. Det minst dåliga sättet är att vara rak och (lagom) ärlig. Kommunikation nu igen. Tänk att det ska vara nyckeln till allt.
Det är helt klart underskattat att promenera på dejt. Det är ett fantastiskt koncept att röra på sig samtidigt som man har ett bra samtal med någon. Det behöver inte vara en kärleksdejt, det går precis lika bra med en kompis-dejt.
Bästa promenaderna i Stockholms inre delar: - Karlberg runt (trängselvarning) ca 45 minuter - Brunnsviken runt (bergsklättrarvarning) ca 2 timmar - Vasastan - Stureplan - Djurgården och tillbaka (shoppingvarning) ca 1,5 timme - Mälarstränderna runt (höjdrädslevarning) ca 1,45
En amerikansk forskare har hittat en formel för relationer som varar. Han studerade ett antal par i 30 år(!) och deras kommunikation. Och kom fram till att de par som hann med minst fem positiva kommentarer/gester/ögonkast per negativ dito hade störst chanser att hålla ihop. På ett sätt så låter det ju ganska enkelt. Å andra sidan så kanske man inte alltid känner sig som Kulla-Gulla i kampen mot luddfilter, svärföräldrar och ens partners förkärlek till sena nätter på krogen.
Men med risk för att framstå som ett helyllepräkto (för er som är födda senare än 1976 kan jag berätta att på åttiotalet böjde man ord på det sättet - lyllo, äcklo osv) så måste jag ändå tycka att det är applicerbart på egentligen alla relationer och situationer. Om man för varje gång man retar sig på hur folk stannar upp på trottoaren tänker fem positiva tankar om viktiga saker så skulle man nog generellt sett må bättre.
Så, fram för mer positiva kommentarer, komplimanger och glada tankar. Slut på präktighetslektionen för idag.
När man dejtar på nätet kan alla goda råd och tips tyckas osedvanligt oromantiska. Låt en vän korrläsa din profil, tänk på ljuset i bilden, lägg upp en strategi för dina dejter, sök på rätt parametrar och förbered samtalsämnen.
Mäh. Klickar det så klickar det.
Och visst är det så. Men som i många andra situationer i livet så är det faktiskt inte av ondo att ha en plan. Göra klart för sig själv med sig själv vad det är man vill uppnå och agera därefter. Sätta sina egna förväntningar rätt innan man ger sig i kast med andras. Och ge det lite tid. Med tanke på att det kanske är ett av de viktigare projekten i livet så kan det faktiskt få ta lite tid.
Sedan ska man inte glömma det där med magkänslan mitt i alla dropdowns och sökkriterier. Känn efter ordentligt. Magen pratar oftast sanning.
Just nu säger den till exempel till mig att det är fruktstund.
En av nycklarna till framgångsrik kommunikation med det motsatta könet är att lyssna. Eller tja, det är en av nycklarna till framgångsrik kommunikation överhuvudtaget. Att lyssna är förstås inte bara att vänta på att få prata utan det handlar om att ta in information, bearbeta den och verbalt och fysiskt visa att man faktiskt aktivt lyssnar.
Ställa öppna frågor är bra. Sådana man inte kan svara bara ja eller nej på. Det gäller att välja sina ämnen dock. Under en av mina mindre lyckade dejter så blev jag lite stressad när det blev tyst och tänkte just att nu ska jag minsann ställa en öppen fråga så han får prata på lite.
- Så, vad tycker du om dödsstraff då?
Ridå. Han tyckte förmodligen att jag var mer än lovligt politisk som drog igång med den lilla frågan lagom till desserten. Och jag tyckte att han svarade fel. Inte helt otippat så dejtade vi inte så mycket mer.
Dagens lista på saker man blir glad över eftersom det är måndag:
1. Sushi 2. Äppelpaj 3. Stora kiwifrukter
Äsch, det blev en dags-att-äta-lista istället, det märker man ju direkt. Lite som när man går på ICA när man är hungrig - aldrig särskilt smart. Dagens lärdom blir att man inte ska göra listor när man är hungrig heller.
Det var mycket lättare på den gamla goda tiden när man inte hade något annat än en hemtelefon och på sin höjd en skraltig telefonsvarare som dejtbevakare. OK, telefonsvarare kunde generera en del frustration när den inte blinkade vänligt med en massa meddelanden från presumtiva dejter och Lotto-vinstinformerare. Men det kunde man alltid avfärda med att någon kunde ju faktiskt ha ringt femhundra gånger utan att lämna ett meddelande.
Nu är det minsann annorlunda. Givet att man har på sin mobiltelefon så går det att i stort sett utan tvivel konstatera att ingen faktiskt har ringt på väldigt länge. "Missat samtal" är däremot nästan lika spännande som en trisslott och sms-pipet kan skapa ohemula förväntningar. För att inte tala om all den kreativitet man känner att man måste uppbåda när man ska svara på ett sms från någon speciell. Hardtoget kommer helt naturligt när det för många är ett faktum att det tar fem timmar att komma på de där extraordinärt lagom avspända men ändå uppmuntrande 160 tecknen som man på fullaste allvar tror kommer att kunna avgöra en framtida lycka.
Eller så gör man som min man gjorde när vi dejtade. Eftersom det tar honom cirka trettiofem minuter att komponera ett sms längre än femton tecken och han är en rationell individ så ringde han alltid upp istället. Jag smsade något gulligt och han ringde upp. Det var rätt mysigt faktiskt. Det är fortfarande rätt mysigt.
Jag vill härmed slå ett slag för att ringa upp. Vänta inte x antal dagar eller på rätt tillfälle eller på bättre tider. Om du vill prata med personen, så ring. Om du vill smsa, så gör det. Det är sannolikt väldigt välkommet.
